top left image
top right image
bottom left image
bottom right image

Råd till valpköpare



Det jag skriver här är min personliga uppfattning och det jag själv skulle undersöka vid ett eventuellt valpköp. Det är inte min avsikt att avskräcka någon från att köpa collie, utan att upplysa, framförallt om mentaliteten som behöver förbättras generellt.

Som köpare av en vara har jag rätt att ställa krav. Ett kylskåp kostar ungefär lika mycket som en valp och de har ungefär samma livslängd. Den stora skillnaden är att jag får en mycket stark relation till hunden och det är mycket smärtsamt när jag tvingas göra mig av med den.  En seriös uppfödare besvarar gärna frågor, även sådana som kan tyckas vara känsliga. När jag väl ser valparna är det lätt hänt att hjärnan slutar fungera och hjärtat tar över. Därför är det viktigt att jag har tagit reda på så mycket fakta som möjligt om föräldrarna och övriga släkten, innan jag åker och tittar.
 
Collien är fortfarande en brukshundsras, ursprunget är som fårvallare i Skottland. Att den kom att hamna i den gruppen beror på att den testades för sin lämplighet som militärhund. I slutet på 1800-talet fanns collien i tjänst hos ett stort antal europeiska arméer som sanitetshundar (våra dagars räddningshundar). I början på 1900-talet importerades 2 utbildade collies från Danmark och 2 från Tyskland till svenska armén. Brittiska armén använde rasen under båda världskrigen. Efter andra världskriget också som blindledarhund. Collierasen har således en ärorik historia, som det gäller att slå vakt om. Får man en hund av den rätta ”ullen”, är det fortfarande en fantastisk hund att träna. Den vill inget hellre än att vara sin ägare till lags. Men dessa egenskaper är inte ”självgående” i all evighet, utan måste selekteras för i avelsarbetet.
 
Att collierasen är den mest rädslebenägna av brukshundarna är allmänt känt, men variationen i olika familjer är stor. Ibland kan man undra om det är samma ras. Det är nu valpköparen ska använda sig av sina kunskaper och utnyttja den dokumentation som finns vad det gäller mentala egenskaper. Dessa är ärftliga! Dessvärre har det visat sig att rädslor har högst arvbarhet. Dessa har ett högt överlednadsvärde hos de vilda djuren, men i vårt samhälle är det mycket enklare med en orädd hund, dessutom är det oacceptabelt att avla på rädslor ur djurskyddssynpunkt. En rädd hund mår lika dåligt som en rädd människa.
 
Alla brukshundar som är födda fr.o.m. 1 jan. 2000, måste ha ”känd mental status”, MH (mentalbeskrivning hund), för att få registrera valpar efter sig i Svenska Kennelklubben. Det innebär att de måste ha testats på en bana som är likadan, oavsett var i landet man gått. Alla figuranter, testledare, beskrivare har genomgått en utbildning, för att det ska bli så lika som möjligt. Hundarna utsätts för ett antal situationer (retningar), där deras reaktioner beskrivs efter en mall från 1-5. 1 står för den minsta reaktionen, 5 för den största. Vilken siffra som är ”bäst” varierar för de olika momenten. Vad det gäller ”skott” tycker jag att 1 är odiskutabelt bäst. ”Överraskning rädsla” tycker jag att allt från 1-5 är o.k. (helst en låg siffra). Det viktiga här, är hur hunden uppträder efteråt. Nyfikenhet (hög siffra) och 1-2 på kvarstående rädsla, max 3, är mycket viktigt. Detta upplyser om att hunden har en bra förmåga att avreagera.  Uppfödarna bör prioritera i sin avel, större leklust och nyfikenhet och minska kvarstående rädslor och skottberördhet.. Att som en del uppfödare idag parar sin tik som brister i dessa avseenden, med en hane som är betydligt bättre på dessa egenskaper, ger en väldig spridning i dessa egenskaper. Avelsresultatet blir osäkert, dessutom är arvbarheten på rädslor högre än 50%. Vikten av en stabil tik kan inte nog understrykas, hon påverkar förutom sitt arv också präglingen av valparna. Man kan tycka att valparna är så små och att de inte uppfattar så mycket, men det har visat sig att denna första tid sätter djupa spår hos valparna. Då är det också viktigt att man köper av en uppfödare, som lägger mycket tid på att socialisera och vänja valparna så mycket som möjligt inför det liv som kommer efter det att de lämnat kenneln.
 
Att tolka spindeldiagram.
MH-resultaten publiceras dels som siffror, dels i form av spindeldiagram. Fördelen med spindeldiagrammen är att man snabbt får en överblick och kan jämföra olika individer med varandra. Man kan även få dem i avkommegrupper, raser och göra olika jämförelser. Det vanligaste är att de olika brukshundsraserna jämförs med alla beskrivna hundar av brukshundsras (den gröna cirkeln i mitten). När man får spindeln på en enskild collieindivid eller avkommegrupp, är den gröna cirkeln alla beskrivna långhårscollie (korthåren för sig).
Själva ”spindeln” beskriver hundens, avkommornas reaktioner i förhållande till rasgenomsnittet, om det inte står något annat. Spindeln beskriver rasens reaktioner i förhållande till brukshundsrasernas genomsnitt.

Nedan visas rasens spindeldiagram jämförd med alla brukshundars. Därunder ett avkommediagram på en colliehane. Det ligger nära genomsnittet för långhårscollien. Jämför man i stället det med alla brukshundar, så kommer det att vara nästan identiskt med långhårscolliens rasspindel.



För att illustrera vad jag menar, visas nedan S.B.Ch.S.U.Ch. Seamist Semicats avkommespindel jämförd med långhårscollie och alla brukshundar.


Jag vill ha en lekfull hund. Den är inte bara roligare att äga. Jag har stor användning för lekfullheten vad jag än tränar. Såväl tävlingsmoment som vardagslydnad. Det är det bästa belöningssättet. Jakt kan man tycka är onödigt. Det är bara jobbigt med en hund som jagar vilt. Det har visat sig att jakt på bana efter trasa, inte har något med viltintresse at göra, utan är mer ett mått på lekfullhet. Många hundar som förföljer vilt springer inte efter trasan.

Nyfikenhet är en stor drivkraft. Den hjälper hunden att övervinna rädsla och är ovärderlig i allt näsarbete t.ex.

Eftersom rasens genomsnitt enligt min mening, har för lite leklust och nyfikenhet vill jag att spindeln ska ligga utanför den gröna ringen där. Skott och rädsla innanför den gröna ringen, det vill jag ha mindre av. Hot och kontakt ungefär på den gröna ringen. Ofta är den hotfulla hunden i själva verket osäker, det är inget för mig. 

Ju fler syskon som är beskrivna, ju bättre. Mentaliteten nedärvs med många gener, polygent. Lika viktigt som att titta på föräldrarna är det att titta på deras syskon.
Enklast är att maila till registerkommittén i Collieklubben. Därifrån kan man få enskilda hundars spindeldiagram, såväl som avkommespindlar. Även hälsostatistik, som ögon och höfter. Anita.braxenholm@telia.com 

Även Svenska Kennelklubben har ett register där alla registrerade hundar finns med. Alla officiella resultat finns där på SKK Hunddata, Sök Hundar.

På genetiker Per-Erik Sundgrens hemsida GENETICA kan man läsa mer om MH (Läshörnan Allmänt), där kan man ladda ner avkommespindlar på alla colliehanar med minst 4 beskrivna avkommor. Rasspindeln är hämtad från Per-Eriks hemsida med hans tillstånd.

Seamist Semicat avkommespindel är hämtad från Kerstin Berminges hemsida med hennes tillstånd. Mer om tolkningar av MH hittar ni på hennes hemsida, Convoco’s Collies. 
 
 
Collie är en frisk ras enligt försäkringsbolagen, det finns emellertid ett par saker man bör se upp med.

CEA
Varje valp ska åtföljas av ett officiellt ögonintyg. CEA är en defekt som främst drabbar collieraserna. C:a 70% av alla collievalpar har någon form av förändring. CRD kallas den vanligaste. Den anses inte påverka synen. Colobom drabbar färre individer, och kan påverka synen negativt. Man anser att det kan utlösa sekundära symtom som näthinneavlossning och blödning. Detta är mycket sällsynt. Eftersom defekten är så vanlig och ej av allvarlig art för det mesta, så anser sig de flesta uppfödare tvingade att avla på de lindrigaste formerna. Detta för att avelsbasen inte ska bli för snäv eller att andra allvarligare defekter blir vanligare i stället. Här får vi medhåll av genetikerna. Skulle jag köpa hund till sällskap eller träna, utan avelsambitioner, skulle jag inte tveka att köpa en hund med colobom, om det var den valpen jag fastnade för i kullen. Mer finns att läsa på Collieklubbens hemsida.
 
Höftledsfel.
Är betydligt allvarligare än CEA. Det kan hunden ha så ont av att det förkortar dess liv. Även här är det viktigt att titta på kullgenomsnitt. Även när föräldrarna är u.a. eller har A eller B som det heter numera, så ökar risken att de nedärver HD-fel om kullsyskon har defekten. Titta helst på 2 generationer till bakåt. Därför är det så viktigt att så många som möjligt röntgas i kullarna. Ur avelssynpunkt är det ovärderligt.  Mer finns att läsa på Collieklubbens hemsida.
 
De uppfödare som vinnlagt sig om att tillhandahålla dessa uppgifter, skickar naturligtvis med allt det andra också. Reg.bevis i SKK, vet.intyg, köpeavtal, skriftlig matlista och skötselråd. Mer finns att läsa på Svenska Kennelklubbens hemsida.